Vem är ditt stöd? Vem är du stöd åt?

På våra målsamtal, eller våra Goalreviews som vi kallar dom, så ser vi idag många medlemmar som lyckas med fantastiska saker. För oss coacher så är det en otroligt trevlig egotrip att få se ett kvitto på att vår verksamhet hjälper medlemmar med viktnedgång, muskelutveckling, sina första double unders, en till flera strikta pull ups..ja listan kan göras lång.

I våra samtal så kan vi dock ibland höra om skillnaden på stöttning av kamrater här i boxen och, faktiskt, frånvaron av den samma utanför gymet. Jag vill skicka ut en klapp på axeln (tvättad och spritad naturligtvis;) till dessa personer som i sin tur inspirerar och hjälper oss medlemmar och andra att utvecklas och lyckas.

Vet inte varför men det är mer norm att man blir ifrågasatt om man tränar målmedvetet, är mån om att hålla en god kosthållning och tänker på sina livsstilsvanor. Det är inte ovanligt att man får reaktioner som:

• ”DU borde ju kunna unna dig lite”, när man inte tar fikabrödet på rasten på jobbet.
  
• ”Du är ju så TRÅKIG” om man avstår alkohol på en fest eller middag. Man lyckas inte förklara varför man ser fram emot träningspasset nästa morgon.
  
• ”Pust eller stön” om man vill se till att lunchrestaurangen man går till kan leverera bra råvaror som stödjer den livsstil man vill upprätthålla, vilket i sin tur faktiskt kan hänga ihop med att man orkar prestera bra på jobbet.
  
  

Tyvärr finns det ofta ett tryck på att ”falla ned till övrigas nivå” istället för en boost i att inspirera andra till att ”komma upp till sin nivå”. Det verkar nästan som att det ses som hotfullt när någon i omgivningen orkar stå emot alla frestelser som vi utsätts för och lyckas hålla sig på banan.

Jag tror faktiskt att det ÄR lite jobbigt för omgivningen att se någon som orkar vara noggrann och ta hand om sin hälsa. Det handlar nog inte om missunnsamhet utan medvetenhet i sina egna brister. Mitt egna samvete i att jag inte lyckas stå emot suget på godispåsen trots att jag lovat mig själv att sluta. Att jag inte orkar gå och träna idag utan vill köra igång igen på måndag…men även då hittar en ursäkt för att inte gå.

Det krävs ett skifte i mindset för att kunna hitta stigen, föda det mindsetet med små erövringar, ofta, för att stigen skall bli en väg. ”Man blir som man umgås” heter det ju. Har du vänner som tränar så ökar sannolikheten att även du kommer träna, har du arbetskamrater som väljer bra lunchrestauranger så ökar chansen att även du väljer bra. Har du vänner som dricker och festar ofta så ökar risken att du gör detsamma.

Jag tror att vi borde visa mer uppskattning till dom som tränar, äter nyttigt och som väljer bort alkohol och se dom som inspirationskällor. Peppa!

Så TACK till alla er som är en inspirationskälla, som stöttar andra medlemmar och kompisar i boxen och utanför! Är det något man kan tänka på så är det att ge lite beröm till någon som anstränger sig för att må bra, skulle det mot förmodan kännas extremt svårt att ge beröm så kan man iaf avstå från att ifrågasätta.

/Jonas

(mina ord inspirerat, samt delar av text, från Per Mattsson – CrossFit Norrtälje)